Restaurering av Rackwitz hammarklaver

Instrumentet är tillverkat i Stockholm av G. Chr. Rackwitz ca 1810-tal.

Det är troligen länge sedan det var spelbart och kommer att bli något av en utmaning att få ordning på. Ett antal delar till mekaniken saknas helt och måste nytillverkas.

Nedan syns lösa dämmare i diskanten. Leden som måste bytas ut är av pergament. Dessutom behöver man ta bort den vita dämmarfilten som någon limmat ovanpå den ursprungliga skinnfläcken.

För att ta till vara strängar som gått av har man återanvänt dessa men flyttat dem till en högre ton där strängarna är kortare.

Strängtjockleken skall normalt minska från bas till diskant men på detta instrument hittar man strängar i högsta diskanten som borde suttit betydligt längre ner i registret.

Belastningen på instrumentet ökar kraftigt i och med detta och till slut knäcktes både resonansbotten och steget som strängarna vilar på.

Stämnaglarna har rostat kraftigt och behöver rengöras.

Förutom alla sprickor i resonansbotten har ribborna på undersidan lossnat av strängtrycket. Säkraste sättet att laga detta och det brustna steget är att plocka ur resonansbotten helt. Nedan ses fuktade trasor som skall få det gamla animaliska varmlimmet att släppa. Processen är ganska tidsödande och kan i värsta fall ta flera veckor.

Reonansbotten har nu lossnat och som en glad överraskning återfanns två saknade hammare till mekaniken.

Nedan syns resonansbottens undersida med sina ribbor.

Uppdatering – 2018-03-11

Precis som tillverkaren Rackwitz använder jag animaliskt varmlim. Limmet har den fördelen att limfogar är relativt lätta att lösa upp med fukt och värme om man behöver lossa något. Vid limning kallnar det väldigt snabbt och därför måste inlimningen ske snabbt vilket kan vara svårt när det handlar om större limytor. HansErik Svensson kallades in för att hjälpa till och efter några intensiva minuter är så resonansbotten på plats med tvingar och spik.

 

Limningen har gått bra och det är äntligen dags att börja sätta på nya strängar. De gamla strängarna var till största delen utbytta och inte heller av rimliga dimensioner. Stämnaglarna var inte heller original så i samråd med ägaren beslöts att använda nytt material.

Fortsättning följer ……